Jag slutade sätta årsmål – nu kör jag 3 månader i taget

Av Anna 4 oktober 2025 5 min läsning

Dela

En enkel metod som förändrade mitt sätt att leva, planera och faktiskt göra saker

Det hände någon gång i början av februari.
Jag satt med min kaffekopp, scrollade tillbaka i anteckningsappen där mina “stora mål för året” stod prydligt listade under rubriken 2025 – året jag ska lyckas.

Och jag kände… meh.
Halva målen kändes redan passé. Några var för stora. Några för luddiga. Några – helt ärligt – kändes inte ens som mina egna.

Det var då jag bestämde mig:
Jag slutade sätta årsmål – nu kör jag 3 månader i taget.

Och det är det bästa jag gjort för min personliga utveckling, min energi och min vardag.

Varför årsmål ofta inte fungerar

Vi gillar tanken på nystart.
Januari känns som en perfekt “ny bok” att skriva livet i. Men problemet med årsmål är:

De är ofta för stora eller orealistiska
Vi planerar som om inget oförutsett kommer hända (vilket det alltid gör)
Motivation har svårt att överleva ett helt år
Livet ändras – men målet står stilla

Årsmål är som att kliva på ett tåg utan att veta om spåret ens leder till rätt plats om sex månader.

Så funkar det att leva i kvartal – min nya strategi

Att “leva i kvartal” betyder att man delar upp året i fyra tydliga block:

Q1: januari–mars
Q2: april–juni
Q3: juli–september
Q4: oktober–december

För varje kvartal sätter man kortare mål, testar nya vanor och utvärderar oftare. Det blir som en mental omstart – fyra gånger per år.

Det är inte bara mer motiverande – det är också mer realistiskt.
Du får snabbare feedback, lättare justering och – kanske viktigast – en chans att börja om utan att känna dig som ett misslyckande.

Det här händer när du slutar tänka ett helt år framåt

När jag började leva i kvartal märkte jag snabbt:

Jag blev mer fokuserad
Jag vågade sätta mindre mål (men genomförde dem!)
Jag kände mig mer flexibel
Jag kände framsteg – inte bara press

Istället för att tänka “2025 ska jag börja träna 3 gånger i veckan”
→ tänker jag “oktober–december vill jag röra mig 10 000 steg om dagen och testa en ny träningsform”.

Det blir tydligt, mätbart, flexibelt.
Och framför allt – det känns möjligt.

Så här gör jag när jag sätter kvartalsmål

Du kan använda papper och penna, Notion, Google Docs eller bara mobilen.
Men själva modellen är alltid densamma.

Steg 1: Reflektera över förra kvartalet

Vad gick bra? Vad kändes tungt? Vad lärde jag mig?

Steg 2: Sätt max 3 fokusområden

Exempel:

Ekonomi: få bättre koll på mina abonnemang
Hälsa: promenera dagligen
Jobb: avsluta 2 större projekt innan jul

Steg 3: Bryt ner målen i veckouppgifter

Vecka 1: jämför elavtal
Vecka 2: säg upp streaming jag inte använder
Vecka 3: sätt ny budget

Steg 4: Sätt ett datum för utvärdering

Exempel: “27 december – kvartalsreflektion”
Skriv en fråga till dig själv: Hur gick det? Vad vill jag ta med in i nästa kvartal?

Därför passar kvartalstänk perfekt för personlig utveckling

Att jobba med sig själv är som att justera en kompass.
Ibland behöver man bara små justeringar – men man behöver göra dem ofta.

Kvartalstänk gör personlig utveckling:

Mindre pretentiöst
Mer konkret
Mer anpassat efter verkligheten

Och du slipper det där “allt eller inget”-tänket som förstör så många långsiktiga mål.

Vad säger forskning och metoder om kvartalsplanering?

Det är inte bara något TikTok-gurus snackar om. Kvartalsfokus finns i:

”The 12 Week Year” – Brian Moran

→ Istället för att tänka 12 månader framåt, planerar du som om varje kvartal är ett år.
Du får mer gjort – på kortare tid.

OKR-metoden (används av Google)

→ Objectives and Key Results sätts kvartalsvis – för bättre fokus och snabb feedback.

Företagsvärlden

→ Marknadsplaner, kampanjer och projekt sätts ofta per kvartal, just för att det ger bättre styrning.

Poängen?
Det fungerar. På riktigt.

Så här såg mitt Q4-mål ut – oktober till december

Jag har just nu bara tre saker jag fokuserar på:

Ekonomi:
Jag ser över ekonomi och går igenom mina fasta utgifter.
Hälsa:
10 000 steg om dagen.
Minst en dag i veckan skärmfri kväll.
Arbete:
Avsluta två större projekt innan julledighet.

Små saker? Ja.
Men det är exakt därför de går att hålla. Och att känna att man faktiskt gör något… det ger självförtroende.

Vanliga frågor om kvartalstänk

Tappar man inte långsiktig riktning?

Tvärtom – du får långsiktig riktning i små steg.
Du kan fortfarande ha visioner, men de bryts ner i 3-månadersblock.

Vad händer om jag “misslyckas” ett kvartal?

Du får ny chans om 90 dagar.
Det är en av de största fördelarna.

Passar det här alla?

Inte om du gillar att skriva 5-årsplaner i färgkodade Excelark.
Men om du är människa med fullt schema, barn, jobb och noll tålamod? Ja, 100%.

Så börjar du – utan att överkomplicera

Sätt dig i lugn och ro
Skriv ner vad du vill känna/stå i livet om 3 månader
Välj 2–3 områden att fokusera på
Bryt ner det i små steg
Skriv påminnelser i kalendern
Gör en kvartalsutvärdering sista veckan

Sammanfattning: Därför slutade jag sätta årsmål – och varför du kanske också borde

Jag slutade sätta årsmål – nu kör jag 3 månader i taget.
Och det har gjort mig mer fokuserad, mer flexibel och mindre stressad.

Jag gör inte längre “för stora löften till mitt framtida jag”.
Istället gör jag små löften – till min nutida vardag.

Det passar livet som det är.
Inte som jag önskar att det var.

Läs vidare inom personligt

Alla inlägg i Personligt

Personligt 29 juni 2026

Att hitta rätt trosor för vardag och känsla

Att välja trosor kan låta enkelt men för många kvinnor är det en del av garderoben som påverkar hela dagen mer än man först tänker på. När passformen sitter rätt märks de knappt, men när något skaver eller glider blir det svårt att ignorera. Därför handlar valet ofta mer om känsla än om utseende. Det finns inte en modell som passar alla tillfällen. Kropp, kläder och vardag varierar, och därför blir rätt typ av trosor olika från person till person. Det viktiga är att hitta det som fungerar i just ens egen rytm och livsstil. Olika modeller för olika behov Trosor kommer i flera varianter och varje modell har sin egen funktion. Briefs ger mer täckning och en stabil känsla som många uppskattar i vardagen. Hipster sitter lite lägre på höfterna och fungerar bra under byxor och kjolar där man vill ha en diskret siluett. Stringtrosor väljs ofta när man vill undvika synliga kanter under tajta plagg, medan boxerliknande modeller kan ge en mer avslappnad känsla hemma eller under lediga dagar. Material spelar också stor roll. Bomull är ett vanligt val för sin andningsförmåga medan blandningar med elastan ger mer följsamhet och rörelsefrihet. Det handlar ofta om att ha flera modeller i sin garderob snarare än att försöka hitta en enda favorit för alla situationer. På så sätt blir det enklare att anpassa sig efter dagens behov utan att kompromissa med komfort. När märket gör skillnad i vardagen Även om modell och material är viktigast spelar märket ibland en roll för helhetskänslan. Sloggi trosor är ett exempel som många återkommer till just för att de fokuserar på enkelhet och komfort utan onödiga detaljer. De är utformade för att fungera i vardagen snarare än att sticka ut. För många blir det en trygghet att veta att passformen är konsekvent mellan olika modeller. Det gör att man kan hitta något som fungerar och sedan hålla sig till det utan att behöva experimentera varje gång man köper nytt. Samtidigt är det inte ett märke som försöker ta över garderoben utan snarare smälta in i den. Det gör att det passar bra för kvinnor som vill ha underkläder som känns stabila och pålitliga snarare än trendstyrda. Komfort som påverkar mer än man tror Underkläder är det första man tar på sig och det sista man tänker på, men de påverkar ändå hur resten av dagen känns. När trosor sitter rätt blir rörelser naturligare och man slipper justera eller tänka på vad man har på sig. Det kan låta som en liten detalj men för många gör rätt val stor skillnad i hur bekvämt allt annat känns ovanpå. Därför blir valet av modell och material mer än bara en praktisk fråga. Det handlar om vardagskänsla och hur kroppen får röra sig genom dagen utan störning.

Kameror 16 september 2026

Jag bedömde babyvakter som fotograf: det som faktiskt spelar roll för bilden i mörker

Vet du vad som är det svåraste att fotografera? Inte ett bröllop i motljus. Ett sovande barn i ett mörkt rum, utan blixt, utan att väcka det. Det är exakt det en babyvakt med kamera ska klara, varje natt, i månader. Så när vi skulle välja en läste jag specifikationerna som jag läser ett kamerablad. Det visade sig att det mesta som marknadsförs är fel saker att titta på. Upplösning är inte samma sak som bild Alla pratar 1080p. Full HD. Det låter som mycket, och det är det, på en skärm i dagsljus. Men i ett mörkt barnrum är det inte antalet pixlar som avgör om du ser att barnet andas. Det är hur kameran hanterar mörker. Här är det jag lärde mig från jobbet: en liten sensor med många pixlar ger brusig bild när ljuset är svagt. Därför ska du leta efter två andra saker före upplösningen. IR-nattseende. Kameran lyser upp rummet med infrarött ljus som barnet inte ser, och filmar i det. Det är skillnaden mellan en grå gröt och ett tydligt ansikte. Alla vettiga babyvakter har det numera, men kvaliteten på IR-belysningen skiljer sig, och den syns inte i specifikationen. Den syns i recensioner och i bildexempel. Vidvinkel. En kamera som täcker 120 grader ser hela spjälsängen från en hylla en bit bort. En smalare kamera ser mitten av sängen tills barnet rullar ut i kanten, och då ser den ingenting. Philips Avent SCD831, som Bebisguiden rankar högst, har 120 grader. Owlet Cam 2 har 130, lika brett som de dyraste på marknaden. Det är bredare än de flesta objektiv jag jobbar med. WiFi eller egen skärm: en avvägning, inte ett svar Det här var det jag hade svårast att bestämma mig för. Många av de bästa kamerorna, som SCD831 och Philips SCD892/26, skickar bilden till mobilen via app. Fördelen är uppenbar: skarp bild, rörelsevakt som skickar en notis om barnet rör sig, och du kan titta från köket, från trädgården eller från en middag tvärs över stan. Nackdelen är att allt hänger på att WiFi:t fungerar, och att vissa premiumfunktioner kan kräva abonnemang. SCD892/26 har dessutom ingen separat föräldraenhet alls. Det är mobilen som är skärmen, och mobilen ska då ligga framme hela natten. Alternativet är en klassisk modell med egen skärm och DECT-signal, som Neonate BC-8000DV. Ingen app, inget WiFi, ingen risk att routern startar om klockan tre. Priset för den tryggheten är bilden: 480p i stället för 1080p, och en smalare vinkel. För mig som fotograf svider det, men jag förstår föräldrar som väljer det. Hela jämförelsen, med bildkvalitet, vinkel och för- och nackdelar per modell, finns i Bebisguidens test av babyvakt med kamera bäst i test. Det var den genomgång jag använde för att sålla, och den är tydlig med baksidorna på varje modell, vilket är mer än de flesta butiker är. Två rum, en skärm Har ni två barn i olika rum finns en detalj som gör hela skillnaden: splitscreen. Motorola VM75 visar två kameror samtidigt på sin medföljande skärm på 4,3 tum. Bilden är 480p, alltså inte i klass med de bästa, men att slippa bläddra mellan två kameror mitt i natten är värt en del. Det jag tittar på som ingen annan nämner Fördröjningen. Hur lång tid tar det från att barnet rör sig till att du ser det på skärmen? App-baserade kameror kan ha någon sekunds fördröjning beroende på nätet. För en sovande bebis spelar det ingen roll. För ett barn som klättrar gör det det. Placeringen. Kameran ska sitta högt, snett ovanför sängen, aldrig i sängen och aldrig med sladden inom räckhåll för barnet. Ett fäste på väggen eller en hylla en meter upp ger bäst bild och är säkrast. Ljudet. Tvåvägsljud, alltså att du kan prata till barnet genom kameran, lugnar ibland ett barn som just vaknat utan att du behöver gå in. Det har Motorola och de flesta Philips-modellerna. Vad vi valde Vi landade i en app-kamera med IR och bred vinkel, och lade en gammal mobil som fast skärm på nattduksbordet så att vi slapp ha vår egen telefon framme. Bilden i mörker är faktiskt bättre än vad min systemkamera klarar utan stativ, vilket säger något om hur långt IR-tekniken kommit. Om jag ska sammanfatta det i en mening: köp för mörkret, inte för dagsljuset. Det är i mörkret du kommer titta.

Hus och trädgård 13 september 2026

Det ingen berättade för mig när jag köpte hus

Jag minns känslan tydligt. Nycklarna i handen, dörren som öppnades för första gången som min. Det var en av de där stunderna man har föreställt sig länge, och verkligheten levde faktiskt upp till förväntningarna. Det som kom efteråt var lite mer oförutsett. Ingen hade berättat att husägandet är ungefär hälften drömmar och hälften saker man inte visste att man behövde bry sig om. Det är inte dåligt, det är bara sant. Och efter ett par år med eget hus finns det saker jag önskar att någon hade nämnt lite tidigare. Taket är inte självklart Det första är lite pinsamt att erkänna, för det verkar ganska uppenbart i efterhand. Men jag tänkte aldrig på taket. Det var bara… där uppe. Det regnade inte in, det såg okej ut, och så lämnade jag det åt sitt öde. Det är fel approach. Taket är det som skyddar allt annat, och mossa, alger och smuts som byggs på under år kan orsaka fuktskador som man inte märker förrän de har gått långt. En vän sa det på ett sätt som fastnade: ett välskött tak kostar lite varje år, ett misskött tak kostar en förmögenhet en dag. Vi anlitade till slut hjälp för taktvätt, och skillnaden var häpnadsväckande. Inte bara estetiskt, utan känslan av att faktiskt ta hand om huset på riktigt. Om du bor i Linköping-trakten och har börjat fundera på det kan du läsa mer om taktvätt i Linköping och se vad det innebär i praktiken. Grannar är guld, men bara om du frågar Det tog mig alldeles för lång tid att inse att grannarna är en levande källa till information om just det här huset, det här området och vad som fungerar och vad som inte gör det. Vem som kör förbi med snöröjning, vem man ringer om något krånglar, vilket rörfirma som faktiskt dyker upp. Saker som inte finns på Google. Gå och presentera dig ordentligt. Det betalar sig. Smådriftkostnader är inte små Jag hade en ungefärlig bild av bolånet, amorteringen och försäkringen. Det som kom som en överraskning var allt det andra som adderas på. Vatten, avlopp, sophämtning, sotning, ventilationskontroll, elcertifikat, fastighetsavgift. Var och en är hanterbar. Ihop kan de komma som en liten chock de första månaderna om man inte har räknat hem dem. Sätt upp dem i ett kalkylblad redan innan inflyttning. Du behöver inte bli expert, du behöver bara ha en realistisk bild av vad månaden faktiskt kostar. Man tror att man har tid, och det har man inte Det finns alltid något att göra i ett hus. Alltid. Och det är lätt att falla in i ett tänk om att det där fixar vi snart, vi tar det i höst, det väntar tills vi har mer tid. Det är inte ont uppsåt. Det är matematik. Listan växer snabbare än man hinner bocka av. Jag har lärt mig att prioritera det som skyddar huset strukturellt, tak, dränering, fönster, fasad, och acceptera att köket kan vänta ett år till på sin renovering om det behöver det. Huset i sig är investeringen. Det man lägger till inuti är bonus. Sista tanken Det bästa med att äga ett eget hus är att det faktiskt är ditt. Du bestämmer, du prioriterar och du sätter din prägel på det. Men det kräver också att du lär känna det, förstår vad det behöver och tar ansvar på ett annat sätt än man gör som hyresgäst. Det tog ett par år och en del läxor att komma in i det. Nu skulle jag inte byta mot något annat.